Papyrus är  ett halvgräs – c:a tre meter högt och som under forntiden växte vilt längs Nilen. I märgen på papyrusstjälkarna finns ett naturligt klisterämne. ”Papyrus växte rikligt i Nilens deltaområde under den faraoniska eran och var Nedre Egyptens heraldiska emblem. Papyrus kan översättas med ”det som tillhör kungen” vilket innebar att denna råvara betecknades som kunglig egendom. Papyrus hade både symboliskt värde och en rad praktiska funktioner. Som symbol var papyrus den växt som spirade på ”skapelsemytens urkulle”.

 

Papyrusmotivet förekom därför på framträdande plats inom tempelkulturen – framför allt i hypostylernas papyrus-kolonner. I Karnak i Egypten fanns 134 kolonner, som liksom ovanstående avslutades med kapitel i form av papyrusblommor.

Rent praktiskt användes ”det grova yttre lagret av papyrusstjälken också till båtbyggeri, korgar, rep, mattor och sandaler”.[1]

 

 

 

 

 

 

 

[1] Robert Hamilton: ”Forntidens Egypten” (2006)

 

 

[2] British museum